Vår berättelse
Vårt företag heter Birgittas Städ. Det är min fru som är Birgitta.
Hon är lärare. Själv är jag entreprenör och jobbar i finansbranschen. Ingen av oss är tyvärr speciellt bra på att städa. Så när Livia började städa hos oss varannan vecka i slutet av 2010, såg vi något som vi verkligen tyckte om – hon städade i vårt hem som om det var hon själv som bodde där.
Böcker drogs fram ur hyllan och hon dammade bakom. Hon plockade vissna blomblad från krukorna. Och allt blev skinande rent. Vi var oerhört nöjda.
Livia pratar knackig svenska och nästan lika dålig engelska. Men Birgitta pratade glatt med henne varje gång hon kom.
Egentligen behöver vi människor inte så mycket för att trivas. Det räcker ofta med att andra ser oss. Att vi får uppmuntran och erkänsla för det vi gör.
Vi gillar henne och respekterar hennes arbete. Livia sa: "Jag ÄLSKAR Birgitta och Sverige". Hon tar väl i lite. Vi försöker bara behandla henne som vi behandlar alla andra. Med respekt.
Men på sommaren 2011 såg hon inte lika glad ut. Något hade hänt. Birgitta frågade vad som var fel. Och på sin knackiga svenska och engelska berättade hon att hon tänkte sluta.
Hon berättade om långa dagar, arbete sex dagar i veckan, mycket restid och om mannen (som också städade) som hon knappt träffade. Att hon inte orkade längre.
Hon for illa av hårda villkor som på papperet ser bra ut, men som i verkligheten inte borde förekomma i Sverige. Men man har dåligt förhandlingsläge om man bor i städfirmans lägenhet, riskerar att bli ställd på gatan med två dagars varsel och dessutom pratar dålig svenska.
Jag gillade inte alls det jag hörde. Även om man är invandrare och knappt kan språket så ska man ha schyssta villkor. Och det här lät inte som det. Inte alls.
Någonstans här knäppte det till i mig. Jag har drivit företag i många år och erbjöd mig att hjälpa dem att starta eget. Bli sin egen chef.
Men för den som inte klarar språket så bra så blir det för stort steg. Och det förstod Birgitta och jag så småningom.
Så efter att ha funderat en vecka, så erbjöd oss att starta företaget tillsammans med dem.
Dela lika. Hälften var.
Egentligen är det ingen märkvärdigt vi försöker göra. Men kunde jag ändra Sverige på någon punkt så är det att låta duktiga, strävsamma och hyggliga människor som vill jobba och klara sig själva också få möjligheten att göra det. Låt duktiga människor arbeta, det tjänar vi alla på.
Vi har kallat företaget för Birgittas Städ. För mig är namnet en hyllning till min fru, som ser alla människor på ett sätt som få andra gör.
Sedan våren 2013 så driver Claudiu och Livia företaget själva tillsammans med sin dotter Julia. Det har blivit ett familjeföretag. Själva har Birgitta och jag kvar ett mindre ägande i företaget som är mer symboliskt. Allt löpande sköter Claudiu och Livia med stolthet själva.
Det här är vår historia. Om du tycker om det du läst så tycker du kanske som vi. Att det är roligt att kunna ge människor en möjlighet som de kanske aldrig hade kunnat ordna på egen hand.
Hon är lärare. Själv är jag entreprenör och jobbar i finansbranschen. Ingen av oss är tyvärr speciellt bra på att städa. Så när Livia började städa hos oss varannan vecka i slutet av 2010, såg vi något som vi verkligen tyckte om – hon städade i vårt hem som om det var hon själv som bodde där.
Böcker drogs fram ur hyllan och hon dammade bakom. Hon plockade vissna blomblad från krukorna. Och allt blev skinande rent. Vi var oerhört nöjda.
Livia pratar knackig svenska och nästan lika dålig engelska. Men Birgitta pratade glatt med henne varje gång hon kom.
Egentligen behöver vi människor inte så mycket för att trivas. Det räcker ofta med att andra ser oss. Att vi får uppmuntran och erkänsla för det vi gör.
Vi gillar henne och respekterar hennes arbete. Livia sa: "Jag ÄLSKAR Birgitta och Sverige". Hon tar väl i lite. Vi försöker bara behandla henne som vi behandlar alla andra. Med respekt.
Men på sommaren 2011 såg hon inte lika glad ut. Något hade hänt. Birgitta frågade vad som var fel. Och på sin knackiga svenska och engelska berättade hon att hon tänkte sluta.
Hon berättade om långa dagar, arbete sex dagar i veckan, mycket restid och om mannen (som också städade) som hon knappt träffade. Att hon inte orkade längre.
Hon for illa av hårda villkor som på papperet ser bra ut, men som i verkligheten inte borde förekomma i Sverige. Men man har dåligt förhandlingsläge om man bor i städfirmans lägenhet, riskerar att bli ställd på gatan med två dagars varsel och dessutom pratar dålig svenska.
Jag gillade inte alls det jag hörde. Även om man är invandrare och knappt kan språket så ska man ha schyssta villkor. Och det här lät inte som det. Inte alls.
Någonstans här knäppte det till i mig. Jag har drivit företag i många år och erbjöd mig att hjälpa dem att starta eget. Bli sin egen chef.
Men för den som inte klarar språket så bra så blir det för stort steg. Och det förstod Birgitta och jag så småningom.
Så efter att ha funderat en vecka, så erbjöd oss att starta företaget tillsammans med dem.
Dela lika. Hälften var.
Egentligen är det ingen märkvärdigt vi försöker göra. Men kunde jag ändra Sverige på någon punkt så är det att låta duktiga, strävsamma och hyggliga människor som vill jobba och klara sig själva också få möjligheten att göra det. Låt duktiga människor arbeta, det tjänar vi alla på.
Vi har kallat företaget för Birgittas Städ. För mig är namnet en hyllning till min fru, som ser alla människor på ett sätt som få andra gör.
Sedan våren 2013 så driver Claudiu och Livia företaget själva tillsammans med sin dotter Julia. Det har blivit ett familjeföretag. Själva har Birgitta och jag kvar ett mindre ägande i företaget som är mer symboliskt. Allt löpande sköter Claudiu och Livia med stolthet själva.
Det här är vår historia. Om du tycker om det du läst så tycker du kanske som vi. Att det är roligt att kunna ge människor en möjlighet som de kanske aldrig hade kunnat ordna på egen hand.
Välkommen som kund!
Ingemar Bergdahl Entreprenör, grundare och delägareVisst låter det bra!
Producerad av Almedialt
